Inköp

Idag är jag ledsen... huset känns som det är år från att bli färdigt... snickarna slöar som vanligt och inget händer... och vad gör man när man är ledsen? Jo, man muntrar upp sig med att shoppa lite... Alltså har min stora lampfrenesi tagit sin början...
Den här jättefina lampan från Watt & veke, köpte jag på Inreda.com


På inmyhouse.se köpte jag den här, fast i större modell... den skall jag ha över matbordet.
Och sist men inte minst så köpte jag den här godingen, för att ha över köksön på parcourrier.se... så nu är jag pank, men lite gladare iallafall...

Dagen L!

Idag har varit dagen med stort L som i leveranser... Glada i hågen gav vi oss iväg i morse till Hestra (5 mil bort) för att hämta upp vårt kök, som var klart. Till vår hjälp hade vi "terroristen" vilken är en skåpbil som vi använder på jobbet för att leverera montage. Namnet har den fått eftersom man närhelst man ser den förväntar sig att al qaida skall rusa ut med k-pistar och meja ner folk. I mitt sinne så tog köket jättelite plats... i verkligheten var det stort... vi fick alltså åka två gånger... sammanlagt 20 mil, inte så smidigt längre...
Mitt i alltihop så skulle golvet levereras... 1000 kg vägde det, och en hjullastare var av nöden... som tur var så var jag förberedd så jag hade en på standby och det hela löste sig... värre var det då med kakelugnen som dök upp precis när vi höll på att lasta in det sista av köket. Det vägde inte mindre än 2000 kg och kom en månad för tidigt...
snälla snickare, snäll man och slavdrivare till Linda lyckades baxa fram det till tomtgränsen, men där var det stopp... jag måste ha dit en hjullastare igen... suck...
Är det för mycket begärt att fraktfirmorna ger en, en dags förvarning... åtminstone när det är till privatpersoner... det skulle underlätta så mycket.
Men nu har vi iallafall huset fullt med prylar igen... det började nästan kännas beboeligt, så kan vi ju inte ha det...

Att tala med hantverkare...

Att kommunicera med hantverkarna har länge varit ett mysterium för mig. Jag har tagit mig an det i princip på samma sätt som jag talar med folk på jobbet... Vad tror ni... hur vill ni... är det möjligt...
Det har varit hopplöst ineffektivt! Så en dag lackade jag ur, och sa: På torsdag skall det vara klart! Och hör och häpna, det fungerade... och har fungerat ända sedan dess... min slutsats är denna... Hantverkarna och jag är inget lag... vi skall inte göra det tillsammans, de blir bara förvirrade av sådant.
De vill ha fasta linjer och klara besked... inte behöva tänka själva och göra några egna bedömningar. Ni kan inte tro vilket genombrott det här har varit... helt plötsligt så blir saker och ting gjorda. Och om de ser ut att inte vilja gå med på dina tidsramar, så drar du till med att det måste göras, för då kommer målaren alt. snickaren alt. rörmokaren... det sätter gärna lite extra sprutt på dem...

På tal om trädgård...

...så vill jag bara att ni skall veta vilken utmaning jag har framför mig...



Jag kom inte ihåg att det var fullt så mycket sand på tomten... nåväl, första besöket på trädgårdsbutiken i Öhr, är avklarat för året... ett jättemysigt ställe i vanliga fall... missa inte det ni som har ärenden i Växjö-trakten, men just när vi var där så blåste det snålblåst och var nollgradigt... trädgårdslusten lyste med sin frånvaro, det skall medges... men det kommer ju fler tillfällen, och jag lyckades iallafall kolla in att de har den vita klängrosen "Madame Plantier" som jag vill ha i trädgården.

Helveteshelgen!!

I fredags så skulle vi ha svärföräldrarna på middag... så till sig blev min lilla tjej att hon gjorde en piruett, snubblade på mattkanten och drog huvudet med full kraft rakt i bordskanten. Hej, sa vi till gästerna, satte dem i soffan och åkte till akuten med blodet sprutande. Väl där blev vi väl omhändertagna och fick reda på att det måste sys... tyvärr så lyckades läkaren inte sätta bedövningen på den gallskrikande lilla ungen, så det blev 4 stygn utan bedövning med föräldrar som satt och lipade och höll krampaktigt i sitt barn... jag hoppas att ingen i hela världen behöver få veta hur hemskt det var... men det gick ju bra, och det kunde ha gått mycket värre, så på det stora hela är jag tacksam...

Lördagen kom med lite lätt storm, och söndag morgon ringer vår blivande granne och meddelar att pappen blåst av vårt tak och det regnar rakt på sponten... hupp! Det är ett rätt högt hus vi har, och vi är rätt höjdrädda... min man masade sig upp på taket och blev liggande platt som en groda... jag vill komma ner var det enda jag hörde... jag å min sida, vågade mig endast upp på stegen... att gå upp på taket var för läskigt... återstod alltså att än en gång ringa svärfar och skicka upp honom för att rädda oss... det gick ju bra, men jag är glad att min svärmor inte vet hur han sprang omkring uppe på taket. Det finns stor risk för att vi skulle bli förskjutna då... pappen är iallafall på, och alla överlevde helgen, men det känns som om jag inte orkar med en till i den stilen...

Status...

Trots lite bloggande så går faktiskt bygget framåt... men det går smärtsamt långsamt...
Idag var målarens sista dag, och imorgon startar rörmokaren med golvvärmen uppe... tanken var att golvläggaren skulle komma denna vecka och börja med våtrummen, men det är fortfarande fukt i plattan så det har vi skjutit på några veckor. Imorgon dyker också snickarna upp igen, och skall då ÄNTLIGEN!! börja med utsidan. I slutet av veckan dyker också Allmogehus upp och sätter upp garaget samt levererar lister och foder... så det går framåt... men oj oj vad det känns långsamt...

Sopberget...

är borta! Efter en helg med container och ledig tid så har vi äntligen lyckats få det hyfsat rent... Denna vecka blir äntligen panelen i taket på våning två klar, samt målaren kommer och spacklar och målar taket...
Det går inte med rasande fart, men det går iallafall...